15:35:00
Tre veckor kvar
Nu är det tre veckor kvar, två av hård träning, en vecka vila sen åker vi.
Biljettterna är köpta till Litauen.
Nu har vi gått in i den näst sista veckan av hård träning för U22. Måste säga att det känns riktigt bra denna gången. Bara min förbaskade näsa som måste sluta rinna. Ingen som har något bra tips på vad man kan göra?
Dags att öka träningen en liten aning nu när de är så kort kvar. Mitt träningsschema dessa två veckor som är kvar kommer se ut som så att varje morgon går jag katorna 2-3 gånger var. Bara känna in mönstret och inte tänka. Vid lunch ett styrke pass, inriktning benen och på kvällarna kör jag antingen klubbpass, eller ett katapass där jag går riktiga ställningar och småpillar, 5 dagar i veckan :)
Många frågar mig vad målsättningen är inför tävlingen.
Givetvis så vill ju alla till pallen, det är ju därför man är där. Men ibland får jag frågan om det finns någon speciell placering som jag vill nå. Men efter tävlingen i Azerbaijan lärde jag mig en sak, som jag tänker ta med mig faktiskt till denna tävlingen.
Förberedelseerna var inte de bästa inför EM i Azerbaijan. Jag hade mycket i huvudet då, Både student, skolan och jobb samtidigt som jag skulle försöka kunna fokusera på EM. Men det blev istället så att tankarna på EM lades lite åt sidan. När jag sedan stod där i arenan, väntandes på det svenska teamet, så kändes det så lugnt för mig. Tävlingen sattes igång och jag tog de för vad det var, hade inga mål uppsatta. Jag bara körde mitt race. Och med tanmke på de resultatet jag fick, så insåg jag att stressa upp sig, och bli nervös, det hjälper inte mig på mattan. Jag har aldrig varit så lugn för att gå upp på mattan. Men det viktigaste av alltt som jag märkte av, jag hade roligt. Jag hade så förbaskat roligt, samtidigt som jag kunde hålla fokus. Annars har de ofta varit så mycket allvar, magen har känts som den ska explodera av att jag varit så nervös och övertaggad. Jag åkte dit utan några mål som helst, jag sa till David innan resan att jag åker ned och tävlar, så får de gå som det går.
Lite samma inställning tänker jag ha nu inför Litauen. Åka dit, låta de gå som de går, men ha roligt. Jag kan bara göra mitt bästa sen får dommarna bedömma vad de tycker. Men huvudsaken är att jag är nöjd med det jag presterar, och är det så att man inte når hela vägen fram, då får man ta det som en lärdom. Jag tror även om jag har denna inställningen, så kan jag inte riktigt bli besviken.
Bara lite tankar jag hade :) Nu är det dags att göra sig i ordning för att sticka till dojon :)
Biljettterna är köpta till Litauen.
Nu har vi gått in i den näst sista veckan av hård träning för U22. Måste säga att det känns riktigt bra denna gången. Bara min förbaskade näsa som måste sluta rinna. Ingen som har något bra tips på vad man kan göra?
Dags att öka träningen en liten aning nu när de är så kort kvar. Mitt träningsschema dessa två veckor som är kvar kommer se ut som så att varje morgon går jag katorna 2-3 gånger var. Bara känna in mönstret och inte tänka. Vid lunch ett styrke pass, inriktning benen och på kvällarna kör jag antingen klubbpass, eller ett katapass där jag går riktiga ställningar och småpillar, 5 dagar i veckan :)
Många frågar mig vad målsättningen är inför tävlingen.
Givetvis så vill ju alla till pallen, det är ju därför man är där. Men ibland får jag frågan om det finns någon speciell placering som jag vill nå. Men efter tävlingen i Azerbaijan lärde jag mig en sak, som jag tänker ta med mig faktiskt till denna tävlingen.
Förberedelseerna var inte de bästa inför EM i Azerbaijan. Jag hade mycket i huvudet då, Både student, skolan och jobb samtidigt som jag skulle försöka kunna fokusera på EM. Men det blev istället så att tankarna på EM lades lite åt sidan. När jag sedan stod där i arenan, väntandes på det svenska teamet, så kändes det så lugnt för mig. Tävlingen sattes igång och jag tog de för vad det var, hade inga mål uppsatta. Jag bara körde mitt race. Och med tanmke på de resultatet jag fick, så insåg jag att stressa upp sig, och bli nervös, det hjälper inte mig på mattan. Jag har aldrig varit så lugn för att gå upp på mattan. Men det viktigaste av alltt som jag märkte av, jag hade roligt. Jag hade så förbaskat roligt, samtidigt som jag kunde hålla fokus. Annars har de ofta varit så mycket allvar, magen har känts som den ska explodera av att jag varit så nervös och övertaggad. Jag åkte dit utan några mål som helst, jag sa till David innan resan att jag åker ned och tävlar, så får de gå som det går.
Lite samma inställning tänker jag ha nu inför Litauen. Åka dit, låta de gå som de går, men ha roligt. Jag kan bara göra mitt bästa sen får dommarna bedömma vad de tycker. Men huvudsaken är att jag är nöjd med det jag presterar, och är det så att man inte når hela vägen fram, då får man ta det som en lärdom. Jag tror även om jag har denna inställningen, så kan jag inte riktigt bli besviken.
Bara lite tankar jag hade :) Nu är det dags att göra sig i ordning för att sticka till dojon :)
